Rebecca Nyström

Det har alltid varit dom två.
Likt Piff och Puff, det går inte utan den andra partern, det går inte utan båda två.
Vissa människor kanske tycker att jag är helt ifrån vettet som skriver ett sådant "tal" till ett så pass litet djur som hon var.
Men när du väl har en sån personlig liten varelse i ditt liv är det ganska svårt att släppa taget om det.
Hur liten varelsen i fråga sig är.
Och jag tänker inte hålla något långt "tal" heller.
Bara att en liten, men ändå så stor del, av mitt liv är borta nu, helt putsväck.
Hon finns inte mer.

Som sagt, de ska vara två utav dom.
Men nu finns det bara en.
Och allt jag vet om den andra är att hon inte finns kvar på detta jordeliv längre.
Och att hon drog med sig en bit av mig när hon lämnade det.
Även om hon "bara" var ett litet djur.

Det är nog svårt att tro att denna långhelg skulle kunna börja på ett sämre sätt än vad det redan har gjort.
Jag som skrev tidigare att jag alltid skulle se saker från den ljusa sidan har svårt att se något ljust med det här.
Jag som kände mig ändå lagom taggad inför denna långhelg har nu lust att bara gräva ner mig i ett hål och inte komma upp igen förrän på måndag.

R.I.P
Zelda's Blaise "Kurri"

Äntligen är en tre dagars lång skolvecka över och en fyra dagars lång helg väntar. Nog för att dessa tre dagar inte har varit speciellt ansträngade, men nog är helg lika skönt för det. Jag har faktiskt inte den blekaste aning om vad jag hittar på denna långhelg utan får ta händelserna lite som de kommer. Ingen ansträngande planering här inte, men nog är jag grymt sugen på att sätta på finkläderna och sticka till en plats fullt med dunkande musik som nästan gör en halvdöv. Väldigt deprimerande att man inte är krogen-myndig än, med tanke på att det är skumparty på Konrad på fredag, jag som verkligen älskar skumpartyn! Tyvärr kan man inte alltid få allt som man vill ha, något jag jobbigt nog fick ta del av igår...

Men men, man ska alltid se saker från den ljusa sidan vilket jag känner att jag har väldigt svårt för just nu. Men en blogg som är skriven av en deprimerande och nedlåtande filur brukar sällan vara speciellt intressant att läsa. Så shine up Rebecca, det löser sig!

Det blev alltså den oooootroligt snygga norrmannen Alexander Rybak som tog hem titeln som Årets Eurovision vinnare 2009. Egentligen fattade inte jag vad Elli och Vivi nojade om i fredags när jag fick höra mer tjejsnack än vad jag orkade höra om honom, och jag är ju ändå tjej själv och borde egentligen vara djupt insatta i sådana diskussioner. Icke.
Nej, Alexander Rybak är inte snygg. Han är lite söt, max. Inget mer, punkt. Däremot hade han en grym röst och en väldans bra låt, den biten kan jag gott och väl hålla med om! Även biten om att han var en värdig vinnare, trots att han ser ut som en 12 åring. Norges svar på våran svenska Amy Diamond? Vem vet. Nej, jag ska sluta trycka ner människor.
Det blir hur som helst Oslo 2010, och jag sitter och funderar på om man kanske skulle ta sig dit och se nästa års Eurovision final live? Västerås har ju ändå bussar som går direkt till Oslo för inte mer än drygt 200 kr, fast biljetten till själva musikevenemanget kommer antagligen kosta skjortan. Äh, jag har ett år på mig att fundera på det där!

Nu ska jag försöka komma någon vart och börja fixa mig, för snart kommer Hanna. Och jag vägrar fortsätta sitta inne här inne och nörda när solen skiner och värmen stiger utanför fönstret. Känner jag lukten av sommar mån tro?

Årets Eurovision vinnare : Alexander Rybak - Fairytale


/R

Söndagar är såna där dagar som egentligen inte spelar så stor roll om de existerar eller inte, den är oftast lika värelös i alla fall. Man vaknar, i de flesta fall väldigt sliten, gör inte ett skit av det man sa att man skulle göra, och går och lägger sig igen. Så funkar jag. Jag sa att jag skulle plugga, men nej.
Okej, dagar man inte gör ett piss på (söndagar) kan vara ganska bra att ha i alla fall om jag ändå tänker ett steg längre, "outside the box". Och sen när jag tänker efter igen, så har jag ju min lilla pärla Roberta att syssla med på söndagarna.
Men nu tänker jag inte skriva något mer om någon "team söndag" utan istället kort fokusera lite mer på den tokiga lilla gårdagskvällen som jag hade igår.

Vad ska jag börja med? Ja, jag har ingen aning.
Kanske att jag och Hanna kände oss som ett luciatåg i maj på väg till partyhuset, eller att när vi väl klev in var de flesta redan "snurriga i bollen" trots att klockan inte var mer än 9 på kvällen.
Kanske att de flesta såg ut som jag vet inte vad i sina lakan, eller Magnus och hans himla "att-göra-på-fester" lista.
Kanske "skratta-och-bli-hög-och-se-ut-som-en-idiot" gasen som de flesta så ivrigt skulle ha hela tiden, eller husvärden och hans 50 m långa (korta) promenader som han skulle ta jämt och ständigt den första timmen.
Kanske att självaste "Charlie Chaplin" var där, eller att jag fick höra den förmodligen sämsta teorin till hur killar gissar åldrarna på tjejer.
Kanske allt som jag skrivit ovan, eller helt enkelt bara att jag hade en kanoners sjuk och rolig kväll?!=)
Det sista räcker nog, och resten är bara ett plus av detaljer.
De resterande låter jag vara osagt.

Sen vann ju Sverige VM bronset idag också!! Värt att notera.
/R

Blogga är segt, ja. För det mesta i alla fall. Speciellt när någon knappt läser. Vill jag skriva av mig, eller vad nu blogga är till för, kan jag lika gärna prata med mig själv. Men vad är det jag lärt mig? Jo, att aldrig ge upp. Så även om jag sitter här halvt deprimerad (skyller på att det är måndag) och med säkert en av Sveriges sugigaste bloggar så är även det en titel. Ungefär samma sak som att IG också är ett betyg och är bättre än att få ett streck i en gymnasiekurs. Därefter säger jag såhär, en dålig blogg är nog bättre än ingen blogg alls.

Okej, det är lättare att skriva av sig på en blogg än att prata med sig själv.

/R