Till minne av min bästa vän

Jag skriver inte här ofta längre. Men jag måste bara få skriva av mig några rader. Några rader tillägnad min fina vän som togs bort från denna planet i början av augusti i år.
Innan folk blir besvikna, nej det är ingen människa - det är en häst det handlar om. Men för mig var hon så mycket mer än "bara något djur". För mig var hon min bästa vän, som jag kände utan och innan och som förmodligen kände mig lika väl också.
Det jag älskade mest med min vän var känslan av att sitta upp på henne, och som om någon bara tryckt på en knapp, så var vi en enhet. Det själviska-jag älskade också var att se henne flyga över hinder med mig som om hon aldrig gjort något annat, medan andra kunde åka av efter att hon vägrat hoppa samma hinder med dem. Hon litade inte på dem.
Men den där kontakten vi hade. Vi litade på varandra.

Jag visste exakt vad hon gillade och inte gillade. Hon tyckte om att bli kliad på halsen, men inte av mig av någon anledning. Jag kanske tog i för hårt. Hon var kittlig exakt överallt när jag borstade henne förutom på rumpan (undantag sommarbete då "helt plötsligt" all denna kittlighet försvunnit...). Det hon däremot ÄLSKADE, det var när jag pillade med hennes svans. Det spelade ingen roll om jag bara redde ut någon tova med fingrarna eller tog i med piggborsten för att hela svansen såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig, hon älskade det. Hon kunde stå och halsova medan jag höll på i ibland evigheter. Och jag njöt av att hon njöt.
Men de stunder hon gjorde mig som lyckligaste, var de stunder som jag klev in i stallet, visslade efter henne, och välkomnades med en gnäggning tillbaka. När jag väl gick in till henne hade hon då spetsade öron som för att säga: "Hej kompis, jag har saknat dig!". Det eller "Hej ge mig mina morötter". Ska jag vara ärlig kunde det kanske mest vara alternativ 2 ;).
Även de stunder då jag släppte henne och hon bara följde efter mig. En dag jag speciellt kommer ihåg är sommaren 2009, då jag testade henne i hagen genom att göra lite volter och gå lite sick-sack. Jag ville se om hon bara ville till maten eller om det faktiskt var mig hon följde. Och det var mig.
Vi hade vårat egna "trick", hon och jag. Det var att jag hade en morot i munnen som hon sedan skulle ta från mig. Åter igen litade jag på henne. Hon skulle vara försiktig (jämfört andra hästar jag testade detta med...). Hon skulle se till att inte bita mig.

Jag litade alltid på henne till 100%, jag visste nästan vad hon skulle göra innan hon själv gjorde det. Jag kände henne, och jag kan nog nästan säga att hon faktiskt kände och litade 100% på mig också. 

Den dagen jag visste att hon skulle tas bort, vaknade jag och nästan kände hur en stor del av mig hade försvunnit. Den delen av mig var hon. Och den är fortfarande borta. 
Men ännu viktigare är, att samtidigt finns hon fortfarande kvar i mitt hjärta. Där finns fortfarande hennes del kvar, och den fortsätter pumpa för henne. 
Att jag skulle känna såhär för en häst/ett djur, det trodde jag aldrig. Men kanske har det att göra med att hon, precis som jag nämnde innan, faktiskt var mer än "bara något djur" för mig.
Det var inte så jag såg henne i alla fall.
Nej, hon var min vän - min bästa vän. Mitt hjärta.

Och jag saknar min Roberta så...

Tack för 9 år av underbar vänskap.
Jag kommer aldrig glömma dig ♥.
 
 
Edit: 
Hon lämnade även en lärdom efter sig, något jag märkt bara den senaste tiden som jag fortfarande använder på andra hästar. Det är hur jag kan komma på mig själv med att vardagligt bara stå och prata med dem. Folk brukar fråga: "Ursäkta, vad sa du?" och svaret de får tillbaka är: "Jag pratade med hästen!". Det låter säkert som den mest simplaste saken att göra, men ofta var det så jag fick göra med Roberta - speciellt vid hoppning. Bara prata vardagligt och få en mer avslappnad kontakt med henne, nästan känslan av någon "horse-whisperer". Detta är självklart ingenting som är unikt endast för mig, men det var nog den viktigaste lärdom jag fick av min vän. Det var inte bara jag som lärde henne utan hon lärde även mig.
Och det tackar jag henne för.

Livskris

Har nu kollat ikapp alla säsonger/avsnitt av säsong 7 som finns ute av Big Bang Theory.
Detta har varit min "kolla-på-när-jag-inte-har-något-bättre-för-mig-och-även-när-jag-har-det" serie sen i somras. En era är slut, eller finns bara att njuta av en gång i veckan (istället för att plugga).
Frågan är: Vad ska jag nu göra med mitt liv?

Well, i helgen både jobbar jag och dricker vin. Och pluggar.
Obs.... Stryk det sista.

En selfie från Växjö, mest bara för att.
 
Okej, en BBT-bild också för en någorlunda relevans i denna värld (blogg). 
 
/R

If grace is an ocean we're all sinking

Jag vill bara vara klar med en sak som många säkert vet men som jag bara tänker vara 100 % ärlig och tydlig med framöver - ja, jag är fortfarande kristen.

Jag är varken mer eller mindre än tidigare (antingen är du kristen eller inte, that's it.), jag väljer bara att vara rakt igenom ärlig fr.o.m. nu.
Ja, jag är kristen.
Ja, jag är ute och festar.
Ja, jag ber.
Ja, jag dricker alkohol.
Ja, jag går till kyrkan så ofta jag kan.
Ja, jag är ärlig med Gud om att jag dricker.
Att jag festar, att jag har problem.

Men vet ni vad? Jag är så jäkla trött på att bry mig.
Folk får gärna komma och tycka och tänka bäst fan (förlåt) de vill, de vet inte hur jag levt mitt liv.
De vet inte hur jag kämpat för att jag ska hålla en kristen standard, för att vara "good-enough" för Gud, för kyrkan.
De vet inte hur mycket ilska jag hållit inne för att jag som kristen inte kunde vara arg på Gud, de vet inte att jag i princip slutade dricka för jag trodde det var min "duty" som kristen att föregå som gott exempel för alla.
För att jag trodde att Gud inte lyssnade på mina böner om jag var full. Att det inte var någon idé att gå till kyrkan om jag var bakfull.
De vet inte att jag alltid behövde tänka två ggr - om jag gör det här, hur kommer det påverka andra? Om jag inte försöker hålla min standard, kommer jag att sumpa chansen för mina vänner?
(T.ex. så ifrågasatte jag om det var rätt eller fel av mig att gå på Swedish House Mafia, och övervägde att inte köpa biljetter dit p.g.a. att det var en housekonsert där jag visste att många skulle dricka alkohol, och på så sätt inte vara rätt plats för mig som kristen att vara på - eller något åt det hållet.)

Om jag började på bibelskola, skulle livet bli lättare då? För att jag äntligen skulle göra något Gud ville? Svar nej. Jag fick de värsta året i mitt liv.

Så en dag fick jag nog med att kämpa, svor åt allt och kom in i en "fuck it" period. Men vet ni vad jag upptäckte då – tack vare bibelskolan?

Att Gud älskar mig ändå.
Att även fast jag lämnade honom, insåg att jag sög som kristen och sket totalt i någon jävla standard - så stod han fortfarande kvar.

Att jag tror han var ute efter att få mig att sluta kämpa, och istället bara komma som den mänskliga varelse med en miljon fel som jag är. Och han älskade mig lika mycket ändå.
Det var som att den stunden jag började svära och skrika åt Gud, så satt han där, lugn som en pappa till en skrikande tonåring kan vara, och sa: Now we’re talking.

Jag kunde inte låta bli att gråta.

I Bibeln står det att Gud inte sände Jesus för att döma världen, utan för att rädda/frälsa den.
Varför ska jag då döma mig själv?

Jesus kom för att utan honom var vi förlorade, vi hade en skyhög standard på oss som ingen människa någonsin har eller kommer uppfylla.
Därför kom Jesus och uppfyllde den åt oss.
Varför ska jag då sätta samma standard igen på mig själv?

Jag säger inte att jag är ett praktexempel – därför jag lever som jag gör nu.
Jag säger inte att det jag gör är rätt – jag berättar bara min historia.

Men jag tror på en Gud som jag kan älska för han älskade mig först. En Gud som called me by name innan jag ens var född. En pappa, som tillrättavisar mig ibland så det kanske gör ont, men i slutändan alltid vill mitt bästa.
En Gud som är skapare av denna värld, en allsmäktig Gud som har makt över allt. En härskande Gud som fortfarande vill att jag kommer till honom med mina allra minsta problem. En Gud som skapade mig såhär, och som har hela min framtid i sin hand.

Om du som jag har svårt ibland att tro detta så lyssna på låten. Kvittar egentligen för mig, men tror inte du ångrar dig.

Jag är egentligen utan ord. 

 

 

Sista två timmarna som 20 åring

Kändes illa.... Nu känns det helt okej!
Livet som 21åring ska banne mig bli så mycket bättre än livet som 20! Life, let's go!

Sighs

Händer inte så mycket intressant i mitt liv för tillfället.
Gått på shakes i tre dagar nu. Ja, inte gått på dem kanske. Mer... druckit dem? Två ggr om dagen + två bars + en vettig middag (som absolut inte fick vara pan pizza, skit) + massa piller på det = slimmy Reb till beach 13. Heja mig!
Håller även på med en presentation till skolan! Ska snacka om 10 steg till att tänka som en svensk. Resultat: Sådär, skriver mer här än vad jag borde göra på min powerpoint. Liksåm.

Så fyller jag år om en vecka och en dag också! Har åldersnojja som himla vanligt. Wuääääh. 21 låter som en läskig ålder.

/R

Fina årsresuméer kommer sent

Kommer förmodligen vilja döda mig imorgon för att jag sitter här och skriver istället för att snarka mig till sömns. Hela dagen imorn ska gå åt till att förebereda ett 10 min tal om.... Ja, det var det jag skulle kommit på idag. Fail chey.
Nåååja, istället för plugg kommer här väldigt många radar om bergochdal-bane 2012. Enjoy.

Något jag lärt mig detta år är att bara för att ett år börjar extremt bra betyder det verkligen inte att det kommer fortsätta så. Det här året känns det som att någon tagit mitt liv i någon himla kula, skakat om det som bara den för att sedan kasta ut det i en enda röra. My gosh.
Jag tänker vara brutalt ärlig och säga att i stort sett hela året har jag känt mig i kasst tillstånd. Hade väl några bra veckor i januari och i augusti. Annars så, bläh. Har bara velat spytt på alltihop och skita i att städa upp efter mig. Jag har inte bara fortsatt att inte städa upp mitt liv, jag har även sårat andra människor - vissa mer än andra. Men den personen jag förmodligen sårat allra mest detta år... Det är nog mig själv.
Så många dagar jag inte velat resa mig upp ur sängen, så många dagar jag gråtit mig själv till sömns, så många dagar jag... Ja, jag vet inte. Det har inte varit ett bra år helt enkelt.

MEN! Detta har tvingat mig till förändringar. Vissa förändringar i desperata försöka till att lyckas gå vidare, vissa när jag inte orkade bry mig om konsekvenserna längre, men vissa i ren "I'm sick of the same shiet" anda! Det var nog längesen jag faktiskt försökte ta tag i en hel sommar och göra det bästa utav den t.ex! Försöka åka bort så mycket som möjligt, försöka passa på att njuta av de få (typ 3 st) soliga dagar vi hade, försöka umgås med mina vänner så mycket som möjligt + jobba 70% på det! Tycker jag är då rätt duktigt i alla fall.
Jag och Hanna tog efter flera års prat äntligen tag i vår tågluffning! Nog för att den blev kortare än vad vi räknat med när vi första gången planerade, men det är fortfarande ett FETT minne för livet! Så kul vi hade och så knäppa saker vi råkade ut för, och sååå tröööttaa på tåååååååg vi var efter resan!! Haha.
Kommer fortfarande vara övertygad om att Rom och hela Italien är ett ställe jag definitivt måste tillbaka till! Jag blev kär i ett land ♥

Men den största förändringen av alla dessa år som ändå ger 2012 ett jäkla stort plus i kanten - jag flyttade Ä.N.T.L.I.G.E.N från Västerås!!! En stad jag - utan mitt eget samtycke - trodde jag definitivt skulle spendera resten av mitt liv i, som en fånge. Jag skulle alltid vara kvar där, skulle aldrig komma därifrån, aldrig testa på att bo någon annanstans... Och precis i detta tillfälle skriver jag nu från Malmö. Min nya stad och mitt nya hem, en idé som kläcktes för ett år sen men som jag aldrig trodde jag skulle genomföra, och nu har jag bott här i snart 5 månader. Är inte det bara helt sjukt?! :>

2012 tog mig även till en slagpunkt då jag insett hur värdelös jag är på egen hand, och hur jag trots alla försök inte kan klara mig själv och komma ut välmående efter en fight. Jag kom istället till en punkt då jag insåg hur viktigt det var för mig att släppa in mer av Gud i mitt liv. Låta Han ta över ratten och se vart färden bärde av. Jag hade en dragkraft till Malmö, kyrkan United och bibelskolan United Academy redan för ett år sen som sagt, och i juni 2012 bestämde jag för att, för en gångs skull i mitt liv, lyssna på det jag tror är från Gud och se vart Han tar mig. Det har knappast varit den roligaste roadtripen jag varit med om, och så många gånger jag velat göra en U-sväng och vända tillbaka till ruta 1 - till Vässan igen. Ändå har jag aldrig varit mer excited!! Ändå kan jag faktiskt inte säga att jag ångrar en enda freaking sekund av att jag tog detta beslut med Gud, och genomföra det jag fortfarande genomför. Jag längtar givetvis tills jag kommit ut ur detta skithål, för att få se vad Gud faktiskt har jobbat på i mina mörkaste perioder, och äntligen få se vad som finns på andra sidan! Det är alltid mörkast före gryningen säger de, men jag tror jag kaaaanske har börjat se den lilla lilla lillaaaaa första solstrålen nu. Med andra ord - I CAN'T WAIT!!!:D

SEN, en utav de viktigaste som betytt mest för mig detta år - mina absolut UNDERBARA vänner!!! ♥ Det är mycket tack vare er som jag orkade le hela sommaren ut, som jag orkade njuta av livet, som jag orkade leva ut, som jag orkade skratta, ja det är helt klart en stor del av er förtjänst som jag är där jag är idag! Även de vänner som även visat sig vara "vänner" senare;) Jag vill bara tacka alla som funnits där, alla som skämtat bort mina problem med mig, alla som fått mig på bättre humör och andra tankar. Om ni bara visste vad ni betytt för mig under detta skitiga 2012!! Jag tror inte ni skulle kunna ana faktiskt....

Så ja, -12 var kanske egentligen inte mitt favoritår, men det var defintivt behövligt! Jag har stora händelser från detta år som jag kan titta tillbaka och minnas med ett stort fetaost leende på mina läppar. TIll de mindre bra känns det skönt att ha lätmnat alla skithändelser i det förflutna! :> They don't belong in this year anyhow.
 
Det blev en låååång text om ett år med rätt få händelser nämnda. Saker jag defintivt inte kommer glömma, förutom de jag redan nämnt, är det roligaste Power Meetet någonsin! Swedish House Mafia konsertERNA! Galna roadtrips! AW'sen med IKEA! Fejk-studenten med grabbarna! ;> Träffade FREAKING NIKLAS LIDSTRÖM!! Jag blev även glasögonorm, förtjust i fotboll (dock är hockey bäst), börjat bibelskola for real (något jag aldrig trodde jag skulle göra), bättre på att skutta hest, bäst på Gangnam Style dansen (enligt mig), skaffat massa nya vänner, börjat förstå mig på skånska och insåg skillnaden mellan självförtroende och självkänsla.

Och näe, Skåne var visst inte så illa i alla fall ;>

15 bilder, en för varje höjdpunkt per månad. (December fick ha 3 då jag inte kunde välja ut 1...)
 


2013, du har inga höga förväntningar på dig men ett bra år med massa galna äventyr står gärna med på önskelistan!

/R

Btw

Dagens visdom jag vill dela med mig till mina nära & kära & allmänt random people som kanske råkar ramla in här: Det lönar sig minsann att bli arg på läkare! Åtminstone här nere i Malmö.

Skulle fått en kallelse till en ny lungundersökning. Inom 6 veckor skulle jag fått den. Nästan 2 månader senare kommer en lagom irriterad kallelse-lös Rebecca tillbaka och har ett och annat att säga till sin vårdcentral.

Det hela löste sig med en tid för lungundersökning redan nu på onsdag! På köpet fick jag även idag ett personligt brev från en läkare på min vårdcentral + en remiss till en freaking lungröntgen. TACK!!!

Hade aldrig hänt i Västerås.

Liten, liten skolflicka

Tror generna som byggde upp min kropp måste varit höga under tiden de skapade mig. Folk vet att jag är grymt känslig för alkohol, men nu har jag haft ett par ggr då jag ändå kunnat njuta av 2-3 glas vin och känna av absolut nada, så som konstiga Rebecca vill ha det!
Tills igår.... Då kickade mina gener eller whatever om sig. Jag drack två glas vin. Efter 1½ var jag full... Vi snackar inte lite salongsberusad nu heller. Vi snackar full. F-U-freaking-L-L full! Wuääääääh. Just igår kände jag också för att såklart ha klackar på mig som jag inte haft på kanske... 1-2 år?! Kunde för tusan inte ens heller ställa tillbaka stolen jag suttit på ens ordentligt................. Sen att JA, varför inte GÅ hem för en gångs skull genom Malmö centrum?! (Okej det hade jag nog faktiskt gjort nykter, heh...)
Näe människor, jag vet att majoriteten av mänskligheten tycker fylla är helt OK alltså, men för mig var det bara hemskt......
Kul med ett inlägg som bara handlar om min fylla som var hemsk för mig men förmodligen en fylla-light för många andra... Nu avslutar jag inlägget som vanligt med att jag måste sova (vilket jag aldrig gör i alla fall), godnatt!

Btw mamma & pappa, ni behöver inte oroa er. Har people som tar hand om mig :)

/R

YeeeEEeeyy

MITT BANKKORT HAR KOMMIT<3
Sen att det försenades p.g.a en miss från mig tycker jag är rätt oväsentligt.......

Blir rädd för mig själv

Jag tror jag, på riktigt, börjar gilla fotboll......

Att Malmö FF spelade oavgjort och förlorade guldgreppet gör ju inte saken bättre. Att domaren ens hade tillåtelse att döma är ju bara ren idioti. Himla favoriserande domare...

Angående mitt nyfunna fotbollsintresse väljer jag nog att inte kommentera något kring än... Förbereder mig istället för min 8e jobbdag av 8 imorn.
 

"Hoppa om ni älskar Malmö hej hej" nånting
 
/R

Var inte igår

Tror min sjukgymnast försökte ta livet av mig idag... Okej, kanske inte. Men hade mitt första "tränings"pass för sjukliga knäet och fick typ 1000 jobbiga övningar. Okej, åter igen kanske inte. Men det var lite jobbigt för mitt lilla sjuka knä i alla fall. Började skaka och grejer, kan inte vara lätt att vara skadad... Gillar att jag persionifierar mitt knä......

Till lite andra nyheter, idag är det en månad kvar till Swedish House Mafia!!!! Peppppppppp.

/R

Torsdagkväll

Och jag sitter och myser i mitt halvstökiga vardagsrum med massa tända ljus och ett glas torsdagsvin. Har längtat hela veckan efter mitt glas vita, som bara stått och retat mig genom flaskan i kylskåpet de senaste dagarna.... Hej känner mig smygalkoholist. Yolo på det, eller något annat töntigt.... Mamma & pappa ni läste precis inte allt det där.
Vill för övrigt ha en elefant♥ I alla fall sen jag såg Water for Elephants tidigare ikväll!


SÖÖTIS! Geee miig :<

/R

Fakta

Fotboll är en intressant sport.- speciellt hur det sätter alla fotbolls nördar i någon form av menstruation-mood. 4-0, vi hatar Sverige. 4-4, vi älskar Sverige.
Bragdmatch javisst! Men för tusan, bestäm er.

One day baby, we'll be old

Oh baby, we'll be old.
And think of all the stories that we could have told.

Jag suger

Att det här med att blogga och hålla omvärlden (5 läsare) uppdaterade ska vara så himla svårt. Undra om det är mitt liv som är ointressant kanske.... Att jag inte orkar skriva om det. Eller något.

Igår var jag på rookie stand-up. Var hur roligt som helst! Dog lite grann av allt garvande.
Kanske därför jag är så dålig på att blogga.... För att jag dog, typ... av skratt.

 

Whatever. Nu sova och imorn jobbb! Katching.

/R


Cravings

Har två feta JAG SAKNAR just nu, just idag. Men även typ alla andra 365 dagar (okej, jag har varit i Malmö 1½ månad...).
1. Jag saknar min underbart gosiga söta fantastiska lilla Ella! Har försökt skänka henne så sjukt många tankar som möjligt, mest för att se om det där med telepati funkar, eller något. Vill ju inte att hon ska glömma mig :< Min gullunge ♥
2. Jag kommer snart få abstinens på riktigt - nästan. Jaaag behöövveeerr en häääästttt!!!! Wuääähhhh. Har kollat igenom hur många  hästvideos som helst och sätter väl egentligen bara mig själv i lidande... Okej, så himla farligt är det inte. Har klarat mig hittills, men nog börjar det klia i fingrarna efter en pålle att rida på sådär... ganska... rejält.... mycket.
 
Nu lär ju jag seriöst sova. Hade freaking teologi hemläxa som en annan satt med till halv 4 imorse... Min stenhårda säng lockar ändå ganska mycket just nu<3
 

Behöver en vända hem snart, känner jag! Dessvärre kan det nog dröja ett tag...
 
/R

20års kris

Idag har jag gjort två saker jag aldrig gjort förut.
1. Gjort akupunktur i knäet(?). Var något nytt för mig. Nålar med el i var det också för den delen. Coolt.
2. Gjort mitt första mobila spontanköp! Typ. Åkte till Media Markt för att bli arg på servicemänniskorna som påstår att min trasiga telefon är hel...  Tänkte tröstköpa ett headset men blev påhoppad med ett abbonnemang från tele2 som gav mig den nyaste Samsungen på köpet! Efter 45 minuter av K-Rebecca (bara United människor som kommer förstå..) så kände jag lite.... What the h nat????????? Har dock fortfarande inte riktigt bestämt mig vad jag ska göra med den.................... He-h.

Som alla mina andra inlägg avslutar jag med att jag borde gå och lägga mig nu p.g.a skolan imorn. Som alla andra gånger misslyckas det lika mycket varje gång. Lika gärna bra med heads ups(stavning)

Bääbis

/R

Supriseparty

Igår var det fullt ös medvetslös i lägenheten, sort of. Lilla Jonna fyllde 20 höstar och hela klassen var här och surprise-partyade henne! Lekte massa lekar och hade allmänt töntigt kul.

Idag har jag övervägt tanken på att göra en second piercing i örat, den tanken är nämligen bra frestande. Synd att min smärtgräns ligger på typ -100, wuäh.
Annars har jag allmänt gått runt idag och njutit av att äntligen ha min konvalesens Converseväska igen :> sen att jag haft den i typ en vecka är ju en annan sak... Störd tjej. Ja, jag vet inte. Bara så braa sköönt att slippa kånka på en åhlenspåse till skolväska hela dagarna. Min väska är bra<3
 
Nog med dagens filosofi, snart är det teamkväll i United som gäller!
 

B-day kid och min convisväska från Paris.

/R

-

Greater things are yet to come.
Greater things are still to be done.

Skånefierad

Det här med att bloggen skulle bli ett bra sätt att uppdatera min kära om livet i Malmö failade ju ganska totalt. Första veckan som fake-skåning har varit så otrrrrrroligt intensiv. Mycket nya människor, mycket nya rutiner, mycket nya... allt. Som det säkert märktes av mitt deeptalk inlägg tidigare så har jag fått tänka om lite vart människorna står här. Det är nytt och inte riktigt vad jag är van vid, men det känns bra! Det är ovant på ett, än så länge, positivt sätt liksom - don't take me wrong. Lovar, eller ah, kan nästan halvförsäkra om att uppdatera om livet här lite bättre, när allt inte längre är en enda stor Balder av allting.

Ooooooch!............. Jag har börjat få jättemycket hemlängtan ♥ Saknar mina v-ås bruds och gosisar och homies och mami&papi såhäääääääääääär mycket! :'< Wuä-h. Och mina hästar. Hej abstinens, kul jul på dig med.
 

Hej.

/R

Tidigare inlägg