Rebecca Nyström

Ibland har man sina stunder då verkligheten kommer ifatt en och frågar, "vad i h-vete håller du på med?".
Det kan man fråga sig, flera gånger om. Gånger femtioelvatusen. I kvadrat.
Jag vet egentligen varför jag gör som jag gör. Eller... Åtminstone har en liten aning.
En del är svartsjuka, men i största del handlar det om tvivel. På mig själv.
Vad vill jag egentligen?
Någon får gärna ge mig ett bra svar på den frågan, för själv är jag clueless just nu.
Men ingen ska väl behöva lida bara för att jag är oveligare än... Ja, jag vet inte.
Jag menar.
Det är väl bättre att jag redan nu skrämmer bort någon, som kan få skylla på att jag är den oveliga idioten som bröt allt? Innan man satsat hela hjärtat i det där spelet som kallas kärlek.
Liksom.
Det är väl bättre att jag blir sårad, än att jag p.g.a. mina brister sårar någon annan?
Right...?

Allt hade varit lättare utan mitt enorma samvete som medspelare...



Förlåt, jag kände bara att det var ett tag sen jag fick skriva av mig.