Rebecca Nyström

Just för stunden känns det inte som att jag har koll på någonting, när vi snackar om det känslomässiga planet.
Jag är rädd.
Rädd för att glömma, rädd för att göra något sinnessjukt dum, rädd för att påverka mitt liv/framtid på helt fel sätt.
Men framför allt är jag rädd för att en dag titta tillbaka på alla förbi passerade dagar i mitt liv, och känna att jag inte sprungit igenom mållinjen än. Känna ånger över dagar som aldrig kommer komma tillbaka igen.
Frågorna är mer, vågar man chansa, och hur stor summa är man villig att offra?

In every battle, you should ask yourself one thing;
Is the price worth the sacrifice?

Åldersnojja, javisst.