Rebecca Nyström

Ni vet det där citatet som lyder: "Det blir aldrig som man har tänkt sig" ? Jag tror de orden förföljer mig på något sätt. För gårdagskvällen blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. Inte någonstans.
Det började med att jag och Elli tog bussen (fråga mig inte varför vi gjorde det istället för tåg) till Stockholm någon gång efter tre. På bussen säger jag: Elli, hur bra hittar du i Stockholm? Svaret jag får tillbaka blir: Ehm... Jag säger: Hittar du till Cityterminalen? "JA!" säger Elli och skiner som en sol. Dock slocknar den solen ganska fort när jag berättar för henne att terminalen och centralen ligger precis bredvid varandra. Det var väl ungefär vid den tidpunkten som jag insåg att detta inte skulle sluta bra. Och att jag och Elli var helt lost redan innan vi ens hunnit lämna t-centralen kan väl ingen säga något emot. Men det blev rätt trevligt faktiskt!

Det började med att vi skulle kolla runt lite i ett av Stockholms tusen centrum. Något köp blev däremot inte, men det var nog lika bra med tanke på att vi spenderade en del cash på tunnelbanan och mat. Elli hade också fått för sig att Filadelfiakyrkan låg på Södermalm, så det var bara att dra dit. Vi hade tid över och bestämde oss för att ta en fika på Wayne's och beundra Göta Lejon. Efter fikandet var det dags att leta rätt på kyrkskrället, och efter en halvtimmes letande började vi misstänka att vi hade hamnat någorlunda fel. Jo, vi var på fel ände av stan t.o.m. Väldigt lyckat - not. Det var bara att ta tunnelbanan mot rätt ställe och när vi äntligen hittade kyrkan (som var hur stor som helst och helt omöjlig att missa egentligen) så var allt svart och stängt. Många suckar drogs, men istället för att deppa ner oss totalt bestämde vi för att skutta vidare och ta vara på tiden vi hade kvar i Stockholm. Tyvärr tog vi vara på den lite för mycket och efter mycket tjat lyckades jag övertala Elli att åka vidare mot Stureplan, trots att det var bara 40 min kvar tills vårt tåg skulle gå. Jag skyller det hela på en stor adrenalinkick, eller något liknande. Fast jag fick inte komma till mitt stureplan eftersom Elli lekte ansvarskvinna och tvinga med mig att åka vidare mot centralen. Lika gärna bra, då de sliskiga människorna bara blev fler och fler, ehe.

20 min innan sista tåget gick av stapeln kom vi fram till centralen, men pga biljett automater som var ur funktion så såg vi sista tåget mot Västerås åka från oss. Elli ville gråta, men konstigt nog var jag lika positiv som vanligt. Äh, nästa tåg gick ju bara 7 timmar senare! Men vi slapp spendera natten på närmaste parkbänk, och Ellis käre vän David fixade sovplats åt oss båda. Tack tack tack tack tack tack tack!

Så vi kom inte hem till Västerås förrän drygt 12 idag och jag vet inte hur många gånger jag klagade inatt på att just då kunde jag vara antingen hemma i min mjuka säng eller ute på stureplan (vad jag nu skulle göra där då). Drygt 4 till 5 timmars sömn blev det och hur jag överlevde Arosfortet idag har jag fortfarande ingen aning om. Vill även passa på att gratta Caroline från Strängnäs som blir 16 år idag och tacka att jag blev inbjuden till att leka något som liknar "Fångarna på fortet".

Ikväll har jag inget bestämt för mig, men som det ser ut just nu så ska Ankan komma hit och titta på Melodifestivalen med mig. Efteråt hoppas jag vi hittar något kul som händer för mina adrenalinkickar har fortfarande inte gett med sig än. Jag hoppas på fest, men det blir i så fall nyktert för min del. Det är min nya stil gott folk!

/R