Rebecca Nyström

Jag har kommit på mig själv att ända sen söndag kväll har jag varit depp, och skulle någon fråga "varför?" så skulle svaret bli "jag vet inte.". Det kanske har något att göra med att jag bara är 17 år men redan inne i min 30års kris. Kanske är det att skolan verkligen har rivstartat efter lovet. Slaskigt är det också ute, eller så är jag nere bara för att jag är inne på fel vecka i månaden (if you know what I mean).
Mitt under denna depp tittade jag igenom gamla bilder på bilddagboken från lite sorgliga perioder i mitt liv och kom ihåg hur jag gjorde för att må bättre när jag blev nedstämd, nämligen bara skriva av mig hur som helst.
För att låta lite skrytsam förstår jag varför jag hade mvg i svenska i nian som jag skrev då. Nu däremot känns det som alla mina svenska hjärnceller packat och flytt någon annastans.
I alla fall, så tänkte jag ge denna "skriva-av-sig" metoden ett försök, men förvänta er ingen supertext nu, det var ett tag sen.

"Att inte kunna finnas till hands, det är det mest frusterande en själ kan gå igenom. Att känna frustration, samtidigt som du inte räcker till, är lika med som att slukas av ett svart hål. Att se tiden rinna förbi som sanden i ett timglas - lika fort, lika tyst - är det som dubblar upp frustration och skapar ett nytt svart hål. Att ha en klump i bröstet, som suger åt sig allt, är på gränsen till illa. Men att ha den, utan att vara medveten om vart den kommer ifrån, är ännu värre. Att ha krav på sig, fast du försöker så gott du kan, ger en ny omedveten äcklig klump och tredubblar frustrationen. Att höra saker om dig själv, som du alltid trott varit rätt men som du tydligen gjorde fel, är lika med att ändra hela din syn på livet. Att ställa upp för din vän så gott det går, men sen inte få din belöning för det utan istället få höra senaste nytt om dina brister, får konsekvensarna att ordet otillräcklig börjar krypa fram. Du försöker och försöker och försöker, men vid minsta snedsteg faller allt sammans, och du får börja om på ruta ett igen.
Men att känna allt samtidigt...
Det går inte längre."

Ett längre blogginlägg kändes bättre än inget alls.
Blä.
/R