Oj, oj, oj
Klockan är nu snart fem på eftermiddagen och jag har nog skurat, dammsugit och tvättat nästan varenda hörn av huset ända sen klockan fem imorse (med en sov paus på ca fyra timmar). Och det är inte ens jag som bor i det här hemmet! Men som Hanna säger: Mi casa es tú casa!
Kvällen igår blev hur som helst nästan roligare än vad jag trodde att den skulle bli, och partajandet höll på långt in på småtimmarna. 7 timmars "Heartaches on the Dancefloor" och resultatet blev en närapå lyckad kväll (vattenpipa incidenten kunde vi dock ha strukit, för att inte glömma bort jordens antagligen mest spegelberoende människa, my gosh...). Plastfåglar blev så småningom också ett populärt ting att bära omkring på, dock kunde inte alla fåglar hålla sina små näbbar i styr. M-hm...
Hanna visade det sig att man inte skulle få se en skymt av på hela kvällen, då hon och hennes promillen sprang iväg på egna äventyr. Det blev mitt och Marias uppdrag att hålla ordning och reda i huset, men så småningom blev jag själv då Maria gick på "Bonde söker man" uppdrag. Resultatet blev en lantis från Fagersta och resten går ju att gissa sig fram (dot, dot, dot).
Festligheterna slutade tidigt på morgonen, då vi hade våra alldeles egna sångfåglar som så frimodigt stannade kvar trots Hannas och Marias protester. Men jag klagar inte. Alla de tre pojkarna tyckte, precis som jag, väldigt mycket om bandet Rise Against. Fick då beröm att ha bra musiksmak, den ni!
Det finns egentligen så himla mycket mer att berätta om igår, t.ex att det enda Ida verkade kunna säga var svenne-banan, eller hur stor glädjeyran kan bli hos små flickor när en, enligt dom, snygg pojke tittar förbi. Suck, suck, suck. Ostämda gitarrer var inte heller en hit, men det brydde sig inte våra gitarrhjältar så mycket om. Och det bästa av allt var nog att jag fick umgås och dansa med de flesta av mina favoritflickor på ett och samma ställe. Inte illa!
Bilder från kvällens äventyr kommer så småningom att komma upp, och tills dess vill jag bara nämna att värmen äntligen är tillbaka och ge alla från igår ett sista stort tack för att kvällen blev som den blev. Cheers!
/R
Kvällen igår blev hur som helst nästan roligare än vad jag trodde att den skulle bli, och partajandet höll på långt in på småtimmarna. 7 timmars "Heartaches on the Dancefloor" och resultatet blev en närapå lyckad kväll (vattenpipa incidenten kunde vi dock ha strukit, för att inte glömma bort jordens antagligen mest spegelberoende människa, my gosh...). Plastfåglar blev så småningom också ett populärt ting att bära omkring på, dock kunde inte alla fåglar hålla sina små näbbar i styr. M-hm...
Hanna visade det sig att man inte skulle få se en skymt av på hela kvällen, då hon och hennes promillen sprang iväg på egna äventyr. Det blev mitt och Marias uppdrag att hålla ordning och reda i huset, men så småningom blev jag själv då Maria gick på "Bonde söker man" uppdrag. Resultatet blev en lantis från Fagersta och resten går ju att gissa sig fram (dot, dot, dot).
Festligheterna slutade tidigt på morgonen, då vi hade våra alldeles egna sångfåglar som så frimodigt stannade kvar trots Hannas och Marias protester. Men jag klagar inte. Alla de tre pojkarna tyckte, precis som jag, väldigt mycket om bandet Rise Against. Fick då beröm att ha bra musiksmak, den ni!
Det finns egentligen så himla mycket mer att berätta om igår, t.ex att det enda Ida verkade kunna säga var svenne-banan, eller hur stor glädjeyran kan bli hos små flickor när en, enligt dom, snygg pojke tittar förbi. Suck, suck, suck. Ostämda gitarrer var inte heller en hit, men det brydde sig inte våra gitarrhjältar så mycket om. Och det bästa av allt var nog att jag fick umgås och dansa med de flesta av mina favoritflickor på ett och samma ställe. Inte illa!
Bilder från kvällens äventyr kommer så småningom att komma upp, och tills dess vill jag bara nämna att värmen äntligen är tillbaka och ge alla från igår ett sista stort tack för att kvällen blev som den blev. Cheers!
/R
Kommentarer
Trackback
